Nu har jag lugnat ner mig och kan berätta om dagen.
Skolavslutningen började klockan 09.00 i sporthallen. Det var sång, stipendieutdelning, tal och mer sång. Det var när vi skulle bege oss från sporthallen till vårat ex-klassrum som tårarna kom. Och när det väl hände gick det inte att sluta... I klassrummet fick vi våra betyg och sa hejdå till våra mentorer. Blev btw väldigt nöjd med vad jag åstadkommit :)
Efteråt samlades hela våran klass ute på skolgården så föräldrarna fick ta kort. Det var jätte sorglig. Tårarna började rinna för många och Stina delade ut näsdukar till de som behövde. Vi samlades sedan i en ring och gick eftersom runt och kramade alla. Jag ville inte gå därifrån, hade kunnat vara hela dagen där med hela klassen och bara umgåtts. Tårarna sprutade och folk började så småningom bege sig hemåt. Jag och några andra stannade. Vi gick nämligen in i skolan igen och sa hejdå till resten av lärarna. Sedan åkte vi hem. Fick jätte fina blommor och presenter av mamma, Mattias, mormor och morfar. Tack!<3

Det som jag tycker är så hemsk är att nästa år kommer vi inte gå tillbaka till Stadsöskolan och träffa alla. Utan nu har vi splittrats och man kommer säkert inte hålla kontakten med alla. Även om de flesta går på samma gymnasie så känns det tomt inombords.Jag har gått med dessa underbara människor i 5år i skolan. Hur ska man klara sig utan er ? Ni har verkligen gjort min skoltid så mycket roligare.  Saknar er redan!!<3

























PuSs!! ♥